En unik upptäckt i Mexiko avslöjar att tarminfektioner var vanliga för mer än tusen år sedan.
I över tusen år väntade en handfull forntida mänskliga exkrementer på att upptäckas i en glömd grotta i norra Mexiko. Idag har en grupp forskare lyckats avslöja dess hemligheter tack vare de mest avancerade teknikerna för molekylär analys. Och det de har hittat är mycket mer än bara en enkel kostdagbok: det är ett direkt fönster till de sjukdomar som hotade de prekolumbianska befolkningarna.
Cueva de los Muertos Chiquitos, belägen i Zape-flodens dalgång i den nuvarande delstaten Durango, har blivit huvudpersonen i en av de viktigaste paleoparasitologiska upptäckterna på senare år. Där, bland mänskliga kvarlevor, växtfibrer och keramikfragment, har en serie mänskliga paleofeces – det vill säga exkrementer som torkat ut med tiden – bevarats på ett exceptionellt sätt. De är daterade till mellan 800- och 1000-talet e.Kr.
Tack vare modern teknik har dessa anspråkslösa rester avslöjat en överraskande verklighet: de forntida invånarna i denna region led av flera tarminfektioner orsakade av bakterier, parasiter och protozoer. Vi talar inte om en eller två sjuka personer, utan om ett allmänt mönster i befolkningen, som tyder på kroniska hälsoproblem och smittspridning.
Det mest oväntade ”hälsoarkivet”
Studien, som publicerades i tidskriften PLOS One, analyserade tio prover av mänsklig avföring med hjälp av högkänsliga molekylära detektionsmetoder, såsom polymeraskedjereaktion (PCR). Resultaten var chockerande: vart och ett av proverna innehöll minst en tarmpatogen, och de flesta innehöll flera.
Bland de mikroorganismer som upptäcktes märks Blastocystis spp., en tarmprotozo som fortfarande är vanlig hos människor, och flera stammar av Escherichia coli, inklusive patogena varianter som kan orsaka svår diarré. Man fann också genetiska rester av den fruktade Shigella, som orsakar dysenteri, och av Giardia spp., en protozo som orsakar giardiasis. Men det mest slående var förekomsten av Enterobius vermicularis, bättre känd som tarmmask eller ”pinworm”, som upptäcktes i sex av de tio proverna.
Även om man redan kände till förekomsten av vissa av dessa parasiter i förspanska sammanhang tack vare mikroskopisk observation av ägg i andra koproliter (som fossila exkrementer också kallas), är detta första gången de upptäcks med hjälp av mer exakta molekylära tekniker. Några av de identifierade arterna hade aldrig tidigare registrerats i paleoavföring, vilket öppnar en ny dörr till studiet av hälsan i forntida samhällen.
En grotta med historia… och sjukdomar
Cueva de los Muertos Chiquitos är inte vilken grotta som helst. Den grävdes ut på 1950-talet och har fått sitt namn efter de många barnben som hittats inuti. Grottan fungerade som en ceremoniell eller hushållsdeponi för folket som kallades Loma San Gabriel, en jordbrukskultur som bebodde området mellan 600- och 900-talet.
Där har man inte bara hittat paleofeces, utan också rester av mat som agave, majs, vilda frukter och benrester från små djur. Denna arkeologiska plats ger en rik bild av de forna invånarnas kost och miljö, men också av deras hygienvanor – eller snarare bristen på sådana.
Analysen av koproliterna tyder på att tarminfektioner var ett vanligt problem. Det nära samlivet med djur, användningen av samma utrymme för matlagning och avfallshantering, samt den möjliga föroreningen av dricksvattnet, kan ha underlättat spridningen av dessa patogener. Med andra ord: sanitära förhållanden var så bristfälliga att tarmsjukdomar var en del av vardagen.
Bortom DNA: vad dessa exkrementer berättar om ett samhälle
Även om det återvunna DNA:t är studiens huvudnummer, är det inte det enda som hjälper oss att förstå livet i dessa forntida samhällen. Forskarna kombinerade dessa data med tidigare analyser av växtrester, tandavtryck på tuggade fibrer och matrester, vilket gjorde det möjligt att identifiera att kosten till stor del bestod av agave och andra fiberrika grönsaker, som också gynnar bevarandet av koproliter.
Dessutom har man kunnat bekräfta att proverna kom från olika individer och från olika tidpunkter inom det uppskattade kronologiska intervallet, vilket stärker hypotesen att dessa infektioner inte var isolerade fall, utan en del av ett strukturellt mönster.
Även om endast ett av de tio analyserade proverna var positivt för mitokondriell DNA från människa, är förekomsten av springmask i de flesta av dem en tillräcklig indikator på att det rörde sig om mänskliga rester. Denna kombination av bevis stärker användningen av paleoparasitologi som ett verktyg för att identifiera inte bara sjukdomar, utan också mänskliga rester i sammanhang där ben inte alltid finns.
Paradoxen med avföring: det mest ödmjuka som vittnesbörd om det väsentliga
Det kan verka ironiskt att en av de viktigaste framstegen i förståelsen av hälsan hos en förspansk kultur kommer från analysen av dess avföring. Men det är inte första gången detta händer. Under de senaste åren har studiet av paleofeces avslöjat allt från kost baserad på kött och öl till parasitinfektioner hos neolitiska befolkningar i Europa.
Det nya med studien av Zape-flodens dalgång är tillämpningen av modern teknik som tidigare var förbehållen samtida kliniska studier. Användningen av qPCR specifikt för humana patogener gör det möjligt att upptäcka även små mängder DNA som med andra metoder skulle kunna förbli oupptäckta.
Utöver den specifika upptäckten öppnar denna typ av analys möjligheten att undersöka forntida sjukdomar med en aldrig tidigare skådad precision. Om provet utvidgas och dessa tekniker tillämpas på andra fyndplatser skulle vi kunna skriva om en del av historien om människors hälsa i Amerika före européernas ankomst.
Omskrivning av det förflutna från det mest oväntade
Denna studie visar att även de mest blygsamma spåren kan bli en viktig källa till kunskap om det förflutna. Det som i århundraden betraktades som skräp – bokstavligen – förvandlas till en tidskapsel som avslöjar de hälsoutmaningar som våra förfäder stod inför.
Idag, mer än 1 000 år senare, vet vi tack vare ett rigoröst tvärvetenskapligt arbete att folken i norra Mexiko inte bara kämpade mot miljöförhållanden och resursbrist, utan också mot ett ständigt osynligt hot: parasiter och tarmpatogener.
Historien visar oss än en gång att stora upptäckter kan komma från de mest oväntade håll.
