Sarah Sajedi besökte den thailändska ön Phi Phi och blev hänförd av det vackra landskapet vid Andamansjön. Men när hon tittade ner såg hon att den vita sandstranden var täckt av plastavfall, mestadels från plastflaskor.
Efter flera år i näringslivet som medgrundare av ett företag som utvecklar miljöprogramvara bestämde sig Sajedi för att bli forskare efter denna upplevelse. Hon hade alltid varit passionerad när det gällde att minska avfall, men insåg att problemet låg i konsumtionen i sig.
Som doktorand vid Concordia University i Kanada granskade Sajedi över 140 vetenskapliga artiklar för att fastställa effekterna av plastflaskor på människokroppen. Resultaten visade att människor i genomsnitt får i sig 39 000 till 52 000 mikroplastpartiklar per år via mat och dricksvatten, och att de som dricker flaskvatten dagligen får i sig nästan 90 000 mikroplastpartiklar mer i kroppen.
”Att dricka vatten från plastflaskor är oundvikligt i nödsituationer, men det bör inte användas i vardagen”, förklarar Sajedi. Även om det inte ger några omedelbara effekter på människokroppen måste vi förstå risken för kroniska skador.
De långsiktiga effekterna av mikroplaster är fortfarande ett mysterium
Mikroplaster är plastpartiklar med en storlek mellan en mikrometer (1/1 000 millimeter) och 5 mm. Nanoplast är ännu mindre, mindre än en mikrometer. Dessa partiklar är osynliga för blotta ögat, men genereras konstant under produktion, lagring, transport och nedbrytning av flaskor.
Plast av låg kvalitet är särskilt benägen att frigöra mikroskopiska rester på grund av solljus, temperaturförändringar och fysisk hantering. Till skillnad från andra plastpartiklar som kommer in i kroppen via livsmedelskedjan är de som härrör från plastflaskor oroande eftersom de intas direkt med dricksvattnet.
Väl i kroppen kan mikroskopiska plastpartiklar komma in i blodomloppet och nå vitala organ. Detta utlöser en kronisk inflammatorisk reaktion och utsätter cellerna för oxidativ stress, vilket kan leda till störningar i hormonsystemet, reproduktionsstörningar och skador på nervsystemet. Det har också kopplats till flera typer av cancer. Å andra sidan är de långsiktiga hälsoeffekterna fortfarande oklara på grund av bristen på omfattande testprogram och standardiserade mätmetoder.
Det finns flera analysmetoder för att detektera mikroplaster och nanoplaster, var och en med sina egna fördelar och nackdelar. Vissa metoder kan detektera extremt små partiklar men kan inte bestämma deras kemiska sammansättning, medan andra kan analysera sammansättningen men inte detektera de minsta partiklarna.
Dessutom är de mest exakta och tillförlitliga mätinstrumenten extremt dyra och inte tillgängliga för alla forskningsinstitutioner. Denna tekniska begränsning försvårar enhetlig forskning på global nivå, enligt Sajedi och hans team.
Plastflaskor är inte reglerade
Regeringar över hela världen arbetar med lagstiftning för att begränsa plastavfall. För närvarande är dock reglerna huvudsakligen begränsade till artiklar som plastpåsar, sugrör och förpackningsmaterial.
Plastflaskor, som man befarar har en direkt inverkan på hälsan, saknar däremot i stort sett all reglering. Även om progressiva initiativ har tagits i vissa regioner i USA och Kanada, saknas fortfarande ett globalt regelverk.
Förorening från plast är inte bara ett miljöproblem, utan också ett folkhälsoproblem. Tillgång till dricksvatten för alla är viktigt som en grundläggande mänsklig rättighet, men på lång sikt är det nödvändigt att bygga upp en hållbar vattenförsörjning som inte är beroende av plastflaskor.
Sajedi forskning, som började med en vision han fick på de sandiga stränderna på ön Phi Phi, kan vara ett steg mot att synliggöra den osynliga föroreningens verklighet och främja ett medvetandeskifte i hela samhället.
