En vetenskaplig studie utanför Vancouver Island avslöjar djupa sprickor och mikroplattor som gradvis förändrar den tektoniska dynamiken.
För första gången lyckades forskare i realtid observera hur en tektonisk platta fragmenteras under Stilla havet, utanför Vancouver Island. Informationen, som spridits av Louisiana State University, kombinerar data från undervattenssensorer, seismiska bilder och jordbävningsregister för att rekonstruera havsbottnens inre struktur.
Enligt Science Daily visar studien att brytningen inte sker plötsligt, utan genom gradvisa episoder som genererar mikroplattor. Upptäckten ger ledtrådar om planetens geologiska utveckling och öppnar nya möjligheter att förstå seismisk och vulkanisk aktivitet i subduktionszoner.
Hur bryts en tektonisk platta under Stilla havet enligt forskningen?
Studien dokumenterade djupa sprickor längs Juan de Fuca-plattan och Explorer-plattan, inklusive en vertikal separation på nära fem kilometer. Forskarna använde ljudvågor som sändes från ett forskningsfartyg och registrerades av undervattenssensorer för att få ekon som gjorde det möjligt att skapa en detaljerad bild av plattans inre struktur.
Analysen visade att vissa segment förblir sammankopplade medan andra inte längre registrerar seismisk aktivitet, eftersom bergen inte längre har kontakt med varandra. Geologen Brandon Shuck, projektledare, förklarade att dessa stegvisa brott uppstår genom successiva skärningar som underlättas av förkastningar där plattorna glider över varandra, vilket ger upphov till nya mikroplattor medan subduktionen fortsätter i andra områden.
Vilka konsekvenser har denna upptäckt för seismiska risker i Cascadia-regionen?
Upptäckten gör det möjligt att justera seismiska riskkartor och prognoser i nordvästra Stilla havet, en region med kapacitet att generera jordbävningar av stor magnitud och tsunamier. Även om uppkomsten av nya sprickor förändrar förståelsen av det tektoniska systemet, är risken fortfarande betydande på kort sikt.
Dessutom kan de separerade fragmenten skapa fönster genom vilka hett material från jordens mantel stiger upp, vilket gynnar tillfälliga episoder av vulkanisk aktivitet och förändrar gränserna för befintliga plattor. Forskarna fortsätter att övervaka regionen för att fastställa hur dessa sprickor påverkar spridningen av framtida jordbävningar och den allmänna seismiska aktiviteten.
