Doktor i egyptologi och resejournalist, förklarar den senaste flytten av Tutankhamon: ”Mycket få människor har sett hela skatten. Det kommer säkert att bli överraskningar.”

Tutankhamon

Han förklarar för Viajes National Geographic hur det handlar om ett paradigmskifte som kommer att revolutionera alla besök i Egypten från och med nu.

När Howard Carter hittade Tutankhamons förlorade grav den 4 november 1922 kunde han inte ana att det svåraste fortfarande låg framför honom: varje föremål måste numreras, markeras på en karta, beskrivas på ett kort, ritas och fotograferas. Så var det med de över 5 000 föremålen som samlats ihop från den mest populära faraon i det gamla Egypten. Det fanns inget utrymme för improvisation för den metodiske arkeologen. Och sedan måste allt transporteras uppför Nilen till Egyptiska museet i Kairo. Nu kommer Tutankhamons föremål, som i ett sekel har funnits i den ikoniska byggnaden på Tahrirtorget, att flyttas till det nya Grand Egyptian Museum (GEM), där de för första gången kommer att ställas ut tillsammans.Specialerbjudande! Prenumerera på tidningen Viajes National Geographic för bara 1 € per månad. -76 % rabatt. Och en GRATIS gåva!

Från Tahrir till GEM: ett sekel efter Howard Carter

GEM, som officiellt öppnar den 1 november, kommer att vara stängt för allmänheten fram till den 3 november, då dörrarna öppnas för att inviga vad som lovar att bli en ny era i den egyptiska museografins historia. Ingen är bättre lämpad att förklara vad denna senaste flytt av Tutankhamon innebär än David Rull, doktor i egyptologi, professor vid UAB och UOC och medarbetare vid Historia y Viajes National Geographic, som under mer än tre decennier har rest längs Nilen, korsat Sahara och lett expeditioner i Egypten, Sudan, Libyen, Oman och Saudiarabien. Han är dessutom den person som kunde ha rört vid näsan på den mest berömda av faraoner…

Vad innebär flytten av Tutankhamons skatter till GEM ur egyptologins och konserveringens perspektiv?

Det är ett mycket viktigt kvalitativt steg framåt. Tahrir-museet hade nått sin gräns: det hade inte rätt förutsättningar. Enligt vad jag kunde se vid mitt första besök på det nya museet kommer GEM inte bara att ge det rätt utrymme, utan också ägna en stor del av museet åt Tutankhamon, med optimal belysning, temperatur och bevarande. Det är en spektakulär förändring av museets paradigm.

Den monumentala arkitekturen i den nya lokalen för Tutankhamons skatter är full av referenser till det gamla Egypten och faraonerna.

Är det alltså mer än bara ett byte av lokal?

Självklart! GEM är ett modernt museum med faciliteter som går långt utöver utställningen: det finns områden för forskning, konservering och arbete för lokala och utländska specialister. Det är att höja samlingen till vad den borde ha varit för länge sedan.

Hur har flytten av föremålen gått till?

Såvitt jag vet har åtgärderna varit extrema. Det vill säga att omhändertagandet av föremålen är exceptionellt. Det finns en hel avdelning som är osynlig för allmänheten, som är dedikerad till konservering. Det är ett samarbete mellan egyptiska yrkesverksamma och internationella experter.

Vad bör vi veta om Tutankhamons ”skatt” utöver den berömda masken?

Jo, att det är en samling i spektakulärt bevarat skick trots att den hittades för mer än 100 år sedan. Och det viktigaste: den har aldrig visats i sin helhet. Hittills har vi sett ett urval, de mest iögonfallande föremålen. I GEM kommer man för första gången att kunna se alla faraos gravgåvor samlade. Det är den stora nyheten: helheten. Hela Tutankhamon, väl ordnad, väl upplyst. En lyx.

Och vilka föremål eller detaljer tror du kommer att förändra den allmänna uppfattningen om den unge faraon när de ses tillsammans?

Förståelsen. Mer än ett specifikt föremål tror jag att det som ger dimension och mening åt allt detta är att man kommer att se allt. Jag betonar allt. När man ser hela gravgåvan kan man förstå hur en begravning gick till, vad man tog med sig till dödsriket, hur faraos övergång till ett annat liv skedde, och man får en nästan 360-graders överblick. Och det är något ovanligt. Det finns ingen annan grav som har bevarat hela sin gravgåva. Det är unikt, något verkligt exceptionellt.

Även om Tutankhamons grav i Konungarnas dal är berömd, är den inte den som har det mest spektakulära och vackra interiören av alla som man kan besöka.

Om du skulle definiera det i en rubrik…

Jag skulle säga: ”För första gången, hela Tutankhamon.” Hela Tutankhamon i ett enda rum, i ett av världens största och modernaste museer. GEM kommer att vara det mest omfattande museet på jorden som är tillägnat en enda civilisation: en kilometer fasad, tolv tematiska och historiska salar, pedagogiska utrymmen och, bland dess stora juveler, Tutankhamons skatt och Keops båt.

Det mytomspunna Egyptiska museet i Kairo, som grundades 1902, hade blivit föråldrat som förvaringsplats för de fantastiska föremålen i dess samlingar.

Finns det något särskilt överraskande föremål?

Ja, och många är fortfarande okända. Mycket få människor har sett hela skatten i sin helhet, så det kommer säkert att finnas överraskningar. Men av det som redan är känt finns det ett föremål som alltid har fascinerat mig: ett bröstsköld med en glasklar grön skalbagge. Under många år visste man inte varifrån den kom, eftersom den inte verkade vara av jordiskt ursprung, tills man upptäckte att det var libysk glas. Det är ett mycket sällsynt material som bildats genom en meteorits nedslag i Saharaöknen. På något sätt är det som vattendroppar som slungats ut genom meteorits nedslag. För att du ska få en uppfattning om detta material, så hittades det cirka 300 km från Nildalen inne i öknen, mitt i sanddynerna. Man hittade det där och förde det till Egypten, där det förvandlades till denna skalbagge, vilket innebär att det är ett material av utomjordiskt ursprung eller med en utomjordisk orsak. Det har en enorm symbolisk kraft.

Hur kommer besökarupplevelsen att förändras när man ser skatten som samlats i GEM?

Den kommer att bli helt annorlunda. Museiupplevelsen som kommer att skapas i GEM har mycket att göra med de musealiseringar som görs idag. Det vill säga, det är inte längre bara ett museum som förstås som en mottagare av föremål, som Tahrirmuseet blev, överfyllt med föremål staplade på varandra. GEM är motsatsen: stora utrymmen, ljus, berättelser. Det handlar inte bara om att visa extraordinära föremål, utan om att erbjuda en sammanhängande berättelse. Besökaren kommer att kunna förstå hur de var placerade i graven, vilken funktion de hade. Skatten kommer att vara nästan som ett museum inom museet, med egen ingång, egen rundtur och egen logik. Såvitt jag vet kommer det att finnas en särskild ingång. Du kommer in i GEM och ser den mer allmänna samlingen, och sedan kan du välja om du vill gå in i båten med en annan ingång eller om du vill gå in i Tutankhamons skatt, troligen med en annan ingång. För att uttrycka det på något sätt kommer det att finnas flera register i museet.

Upplevelsen av att besöka Tutankhamons sal i Egyptiska museet i El Ciro var inte helt tillfredsställande. Nu kommer hans skatt äntligen att visas i sin helhet i det stora egyptiska museet som öppnar i november.

Kommer du att sakna Tutankhamon i Tahrir-museet?

Ja, det kommer jag att göra. De första gångerna jag besökte Egypten, för mer än trettio år sedan, släppte salen fortfarande in solljus. Den hade något mycket hemtrevligt över sig. Sen mörklade de den, isolerade den… Den kommer aldrig att förlora sin essens, eller hur? Den är i sig en del av Egyptens historia. Med Tutankhamons bortgång kommer museet att kännas lite övergivet.

Har du någon personlig anekdot om Tutankhamons skatt?

Ja, och en mycket kuriositet. Andra eller tredje gången jag besökte Egypten… Jag gick alltid in i Tahrir-museet och förlorade mig där. Den gången gick jag fram till montrarna där Tutankhamons begravningsmask var utställd. Jag minns att den hade ett litet lås, nästan som ett leksakslås… och det var öppet. Jag stod där ett tag och tittade och tänkte att jag kunde öppna vitrinen. Jag rörde vid vitrinen och öppnade luckan halvvägs. Jag tänkte: ”Jag kan röra vid Tutankhamons näsa” [skrattar]; men självklart gjorde jag det inte, och det var nog bäst så! Senare fick jag veta att museets uppenbara brist på säkerhet inte var någon sådan. Det fanns ett mycket komplext säkerhetssystem, förberett för att stänga av stadsdelar i händelse av stöld, som den nyligen inträffade i Louvren. Men den detaljen – det öppna låset – fastnade i mitt minne. Det var en blandning av fascination och absolut respekt.

Det stora egyptiska museet har byggts med en berättelse där ljuset och de stora utrymmena framhävs.

Vilket element i utställningen tror du kommer att överraska oss mest på GEM?

Sceneriet. Det är ett museum som är utformat för att imponera utan att överväldiga. Från trappan där ljuset strömmar in till det stora fönstret med utsikt över pyramiderna i Giza. Jag förstår att det kommer att bli något liknande med Tutankhamon: något fantastiskt, en monumental utställning, noggrant utformad in i minsta detalj, där man kommer att leka med belysningen, utrymmena och i allmänhet atmosfären i hela museet.

Och hur balanseras denna uppvisning med vetenskaplig noggrannhet?

Som jag sa i början är det en av nycklarna till GEM. Det är inte bara ett utställningsmuseum, i bemärkelsen att ta emot och ställa ut föremål, utan det kommer också att vara en plats för forskning. Det finns ett helt osynligt GEM, reserverat för forskare. I Tahrir fanns redan något liknande med ett avgränsat område för samlingarna, men det var prekärt. Jag minns själv att jag såg och rörde vid krukor från Tutankhamons skatt som var täckta av damm och halvt utslängda. Idag restaureras, studeras och bevaras dessa föremål i toppmoderna anläggningar. Egypten har länge förtjänat ett sådant museum, och nu har det äntligen fått det.